En naivs vardag

Julkaffe? Julkaffe?? Jamen vad är det för skit. Min teori är att Zoega har en idé för hur att få sålt gamla rosteri-rester som ramlat utanför förpackningsmaskinerna under hela året. Spillet som dom antagligen sparar i en gammal tunna strax utanför vd-sekreterarens rum och när julen närmar sig så jobbar alla över, för att få julbonusen, med att paketera skräpet i juldesignade förpackningar och så får några praktikanter åka runt i Sverige och ställa det längst fram i affären. Så kommer jag och köper det, eftersom jag alltid köper Zoegas. Nästan alltid rättvisemärkt, men just den här gången föll jag för JULKAFFE. Ja jag vet, lättlurad och dum som ett spån. Vad trodde jag att det var? Kaffe som Jultomten strött sitt gladglitter över?! Naiv som en dörrklocka.

Så nu sitter jag med kaffe som smakar skit. Rätt åt mig. Kaffe som smakar skit och fläskkotletter som jag personligen valt för att dom var från Sverige, för grisar som nöffar på svenska har det roligare än grisar som nöffar på danska. Det har man ju hört. Återigen, naiv som en j-a dörrklocka.

Trött. Det är det man blir på all sin naivitet. Solidaritet med grisar till ingen nytta när världen blir mer än lovligt cynisk. Och hur är det egentligen med det solidariska kaffet? När julen kommer så händer tydligen nåt i det kollektiva julmedvetna, nåt rött som tar över hjärnor och angriper förnuft. Mitt förnuft. Och kaffebönderna lämnas åt sitt öde. Vet dom ens om att dom är fairtrade-ade. Och att dom faktiskt ska ha några guldtior extra för varje paket. Antagligen inte.

Jag måste skaffa mig en plan.... mot desillusionismen.

En survival-plan mot cynism och för realism. Återkommer om detta.